Hur orkar man med allt?

Det kan man ju verkligen fråga sig själv 1000 ggr om varje dag.. Shit vad trött jag är, och min älski med, Hur länge ska vi orka med allt själva? Jag vet att vi är vuxna och vi valde själva att flytta och att skaffa barn. Men gud vad jobbigt detta är. När lilleman inte sover. Man blir helt knäckt..
Och snart skulle Mikael fyllt ur.. Allt är bara så sjukt jobbigt. Min älski mår så dåligt av detta, eller snarare ledsen. Och jag vet inte hur man ska handskas med allt? Hur lyckas man se ljuset i tunneln? Kan någon förklara det för mig?? För jag ser då det inte..
Å Micke, fasiken vad det gör ont. Vi saknar dig så himmla mycket älskade vän! Vi var på willys igår, och jag påminndes om den dagen vi var där och handlade, och vi hade inte mycket pengar, men vi handlade så bra vi kunde för att få ihop mat. Och stod och drog alla varor i "scannern" för att se hur mycket vi handlat för. Och det blev fel sisådär 3 ggr innan vi fick ihop hur mycket vi var uppe i.. Å Jag saknar dig! Jag kan inte fatta att du inte är här! Vart är du? Jag vill ha dig tillbaka! Det vill vi alla! Kom hem! Kom tillbaka!

Och allt detta med praktiken, man ska orka allt. Jobba, komma hem, vara mamma! vara flickvän. Alla dessa "krav" man har. Både av sig själv och andra.. Man borde inte ha krav. Man borde vilja göra saker. Jag vill ju det också, men nu känns allt så tungt. Alltid kommer allt på samma gång.

Idag har jag iaf bestämt att vi ska göra någonting kul ihop! och jag hoppas, hoppas verkligen att vi får det!
Kanske bio? eller biljard. Och min lilla prins, va snäll idag! :) Snälla. Håller tummarna för att denna lördag ska bli kanon!

Puss från mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0